Fredrik Arvidsson

Jag ringde VC i går eftersom jag fick klåda av den ordinerade salvan. En annan läkare ringde upp mig i dag. Den förra var tydligen sjuk.

Eftersom han inte sett mina besvär bad han mig kila över till VC så han kunde kolla vad det var. Sagt och gjort stack jag dit. Och han trodde det var Rosacea.

Jag har ju tidigare lidit av Rosacea i flera år. Senaste åren har det dock bedarrat. Men, han tyckte att jag skulle börja behandla mina nuvarande besvär med en salva mot Rosacea. Kan ta flera månader denna behandling. Hjälper det inte ska jag börja behandla med tabletter, Tetralysal. Det hjälper. Det vet jag, eftersom jag kört den behandlingen förut.

När man käkar Tetralysal bör man inte exponera sig för solljus, eftersom man kan bli brännskadad då. En annan nackdel med Tetralysal är att man kan bli konstig i magen. Teralysal är väl ett antibiotikum och slår ut all normal bakterieflora, typ. Kommer ihåg hur jag fick världens rännskita av den och var helt uppblåst i magen.

Jaha ja. Så kan det gå. Olika bud från olika läkare. Det är som det brukar vara, med andra ord.

Jag kan även berätta det att jag tidigare har laserbehandlat Rosacean. Har man haft Rosacea under lång tid kan man få ytliga blodkärl i ansiktet. Jag har fått det. För att få bort dessa ytliga blodkärl kan man bränna bort dem med laser. Det är dyrt och gör rätt ont. Jag körde 5 laserbehandlingar och jag har för mig att det kostade 3500 kronor eller nåt sånt. Det var några år sedan jag gjorde det.

Ps. Har du Rosacea bör du undvika alkohol. Min egen erfarenhet säger mig att besvären förvärras av alkohol.

Du efterlyste ett ord.

Jag ger dig tre ord:

- Ske Guds vilja!

Jag känner mig lite mer levande och närvarande i dag. Just nu mår jag bättre än på länge. Man kanske kan uttrycka det som att tanken inte föregår känslan. En jämvikt mellan kognition och emotion. När jag ser solljuset strila in genom fönstret behöver jag inte tänka: Solljuset strilar in genom fönstret. Jag bara ser det och det räcker gott.

Jag vill stanna här i min ensamhet, i solljuset och lugnet. Jag vill helst inte bege mig in till storstaden, myllret av människor, jäkten, larmet, stressen. Det rubbar min balans.

Jag vill vara kvar här. I hålan. Där man säger hej till dem man möter på gatan.

Jag vill stanna här där jag kan lyssna till fågelns sång. Här, där det lilla är det stora.

Jag åt en semla i dag. B var på besök och vi fikade på konditoriet.

I dag hukar mina tankar i vassen. I går dansade de framför mina ögon och lät sig villigt plockas. Konstigt att det kan vara så olika. Har det att göra med medicineringen? Eller antalet sovtimmar? Eller motion/endorfiner? Eller tid på dygnet jag går upp?

Antagligen alltihop. Tillfogas kan nog även kosthållning. Minns nu att Ludvig Wittgenstein medvetet höll en ensidig diet av just den anledningen att han såg detta som en viktig faktor för att främja det rätta tänkandet eller, om man så vill, icke-tänkandet.

De stora andarna har många knep för sig och därom bör vi lyssna och lära.

Har pratat med en kvinna i växeln på VC nu. Doktorn som jag var hos i går är inte där i dag, så han ringer mig i morgon. Kvinnan i växeln (antagligen sjuksköterska) sa att man ska vara väldigt försiktig med att applicera salva vid ögonen. Det är bara i yttersta extremfall som man ska applicera salva där – ”annars kan det gå åt vilket håll som helst”, sa hon.

Hon sa vidare att Daktacort är en stark salva.

Jag berättade att jag nu – istället – smetar på Oculentum simplex APL. En receptfri salva som jag rekommenderades av farmaceuten på Apoteket. Den salvan tar i alla fall bort klådan. Kvinnan i växeln sa att den är okej att ta. Men att jag skulle tänka på att smeta på salvan i tunna lager.

Kvinnan i växeln lät väldigt trevlig.